Vi har ett år med mycket "viktiga" tävlingar framför oss , vi har gjort en tävlingsplanering tillsammans med tränare. I år ska jag och Ciwi vara med i Lövsa Future Challenge U25. Det är sammanlagt 6 kval-tävlingar som vi ska på, dessa är meeting sen är det final på Friends Arena(men det är ju bara en bonus om vi lyckas komma dit), har även U25-sm i sommar, Lag-sm och ett meeting som vi på Rappestads Ridkludd arrangerar, istället för att rida när tävlingsdagen är slut så kan vi rida och tävla under dagen. Men det vi ska prioritera högst är Lövsta och U25-sm i år. Dom andra tävlingarna är bara ett ifall.
Ciwi är ändå 20(!!!) år, men så länge han är så glad i att tävla så får han göra det. Den dagen han visar det minsta "tävlings motstånd" så ska han inte behöva göra det mer! Kan ni fatta att den lite frächa, pigga och livsglada hästen är 20 år??

Camelia är målet att starta MSV.A i år. Men det som ska prioriteras där är att ha KUL! Vilket också är med Ciwi, fan vilket roligt år han och jag har framöver. Men Camelia ska ut på lite enstaka tävlingar inte så långt från hemmet. Är hon inte på tävlingshumör så startar vi inte, hon är ju lite dag till dag. FUXSTO.... Annars är det bara att fortsätta med styrka med henne.
Förra året starta vi bara en tävling i februari, MSV.B5 på 66% och en 2.a placering. Folk tror att jag har sålt henne eller att hon ska bli mamma, men nej. Jag valde själv att sätta fokus på att vi skulle bli starka i kroppen inför de större klasserna, samt att det var mitt och Ciwis första tävlingsår tillsammas. Alltså har vi bara styrketränat, konditiontränat och busat med det svårare rörelserna. VILKET har gett ett väldigt gott resultat! Hon ska även som tack för hjälpen till tjejen som hjälper mig starta lite lättare klasser med henne. Tror den blandningen kommer vara bra för henne!

La Fina, min 2 åring ska ridas in och börja sin utveckling i höst. Här har jag en stor fundering- rida in själv eller skicka iväg? Det är ju en risk för att jag kan skada mig vid inridning, nu verkar hon väldigt stabil men man vet ju aldrig, hur ska jag prioritera det. Känslan att ha utbildat sin egna framtid är ju en härlig känsla, men kanske ändå är det bra att ta hjälp dom 3-4 första veckorna.. Hmm, den är fortfarande en liten klurring.

Och om några månader är stona hemma beräknade att föla, mer söta fölungar hemma😍
Jag hjälper ju även andra med sina hästar med att rida och ha träningar, vilket är sååå lärorikt för mig! Alltså har jag en stor kärlek för dom "utmaningarna", alltid lär man sig något!
En annan lite viktig prioritering som jag har tänkt mycket på att jag kanske "offrar". Jag är ju inte ute så mycket på krogen och så, för mig är det viktigt att känna att jag alltid har möjligheter att vara pigg och allert dagen efter. Alltså jag är ute och umgås med folk, men är kanske inte lika "vild" som alla andra(finns goda alkoholfria alternativ och man är inte en partypooper bara för att man går hem först), det finns alltid en liten röst i bakhuvudet- "i morgon ska du... i morgon mår du..."
Jag rider ju inte om jag har varit ute och gått bananas dagen innan, men jag vill alltid ha möjligheten, därför har jag valt bort det livet. Ett val, men absolut är jag ibland med, men dricker sällan. Ett glas vin hemma på helgen till något gott är minst lika nice. För då är jag ändå pigg dagen efter.
Sen ska jag inte säga att aldrig betyder aldrig, ibland är jag också vild och är ute, men mycket sällan, mina hästar gör så mycket för mig och förtjänarar därför att jag ska vara 100% allert på dom dygnet runt!
Natten innan tävling ser jag alltid till att sova minst 8 timmar, vilket betyder att tidiga morgnar är tidiga kvällar. Detta är för att jag ska vara utvilad och ge hästarna dom bästa förutsättningarna.
Även där, att dagen innan tävling är lite lugnare, så att jag kan fixa och vila ut. En tävling är oftaste en dag med 100% fokus från att man öppnar ögonen tills man är hemma igen och ska sova, iallafall för mig.
Jag skulle kunna utveckla detta inlägg i oändlighet, men kanske skriver ett till inlägg om detta. Men nu får det räcka för denna gång.
Detta är bara en fundering hur jag ser på mig själv i tankarna runt detta, absolut inget som är gudaord.